Julskyltning

Julskyltning har vi ju inte här i Panama, men de har dekorerat alla Multi-malls i svulstig amerikansk stil. (panamanerna har en förkärlek till namn med "multi" i. Multiplaza, Multicentro, Multimaxx, etc.

Häromdagen satt jultomten redan och tog emot barnen i Multiplaza.

Påminde mig om Macy's winter wonderland 2007. Jag stannade till två nätter i NY för muséer och shopping på vägen hem till julfirandet. Högst upp i Macy's hade de slagit upp ett slags jul-land som täckte stora delar av våningen. Med barnslig nyfikenhet gick jag igenom det och blev hälsad av elfs, ds. tomtenissar, till höger och vänster. Och där i slutet satt han. Jultomten. Det var ingen bakom mig i kön så då en nisse frågade mig lite på skoj om jag ville ha ett foto med tomten så kunde jag inte motstå. De syftade ju förstås på köpeskorten tagna med deras kamera, men jag slängde åt henne min digitalkamera och hoppade upp i tomtens famn. Ovan resultatet. Se hur det tindrar i ögonen på mig. Jag älskar julen och lyssnar icket på dessa grinchar som bara tycker det är stress och slit.

Julen har alltid varit riktigt speciell. med betoning på speciell. Kan ju säga att jag och lillebror inte uppskattade den gången vi fick vänta till kl. 22.00 innan tomten kom. Det är ren och skär barn-tortyr att behöva vänta så länge. Tomten hade nämligen fått i sig lite för mycket "julmust" och då han kom med sin släde (av märket Yamaha) lyckades han fastna i fårstängslet nere i hagen och kom inte loss!

Multiplaza

Hittade just detta på nätet

http://www.nyhetskanalen.se/1.1217896/2009/09/20/svensk_expert_det_ar_inget_monster

http://www.nyhetskanalen.se/1.1217247/2009/09/19/se_bilderna_pa_harlosa_monstret?bcsi_scan_9E41069071CC1DAA=lK1Po4/DOqNtAz2kQFAlrAMAAADmrZQA

Enligt den svenska experten är det förmodligen en hårlös sengångare. Visste inte att den gjort så stor uppståndelse internationellt.

Chupacabra!

I september meddelade två av Panamas största nyhetskanaler att en ”chupacabra" hittats!
Några pojkar i Cerro Azul påstod att de hade hittat en död ”varelse”. Möjligtvis en chupacabra (getsugare).
Fyndet väckte uppsyn och lokalbefolkningen delade sig i två läger; de som trodde att det var en utomjording och de som trodde att det var ett dött djur.

Personligen tror jag det var en gimmick. Om det nu var ett djur liknar det mest en död sköldpadda utan skal, uppsvälld efter att ha legat i vattnet.

http://www.telemetro.com/insolito/2009/09/15/nota39732.html

På tal om svt...

..kom jag att tänka på "snigel på ögat reklamen". Jag tycker public service är ett bra koncept. (om den nu bara vore mer "public" ds.)
Därför har jag ett förslag på en ny reklam åt svt. Ovan idén i ny tappning:
Om du inte betalar din tv-avgift får du en.... Bläckfisk på foten!

Inga babybläckfiskar kom till skada under fotandet av bilden. Stackars Meiby som fick en bläckfiskbebis slungad på foten var riktigt cool och tog det hela med panikartat lugn. Ds. hon höll kvar benet till vi fått bort den, förvisso med vidgade ögon och väsandes: "Ta bort den, ta bort den", men hon höll iaf still och började inte skutta runt för att skaka av sig den .

Not so public service

Svt vill att utlandssvenskar ska betala tv-avgift. Lycka till med det. (Fast morbror i Finland betalar ju försås varje månad så att barnen ska kunna se Bolibompa...)

Synd att public service inte är så public som den borde. Alla bra program i deras Svt Play är ju blockerade utanför Sveriges gränser. Det enda man kan se härifrån är vissa av deras egna produktioner. Ds. förkastligt skräp som Andra avenyn och dylikt.

Vill jag se sånt kan jag lika gärna slå på en telenovela här. Amor real, Carmen och Doña Barbara må vara dramatiska överspelade såpoperor fyllda med intriger och plastikopererade colombianska kärringar, men till och med de håller högre klass än sånt skräp.

Hjärncancer

Jaha, då hade man cancer i hjärnan då. Min u-landstandläkare hade inte röntgenutrustning på sin "klinik" (läs; garderob) så hon skickade mig att ta ett panorama hos en "röntgen-specialist".
Denna röntgenklinik vid namn Idenfa befinner sig i Bal Harbor, mittemellan videobutiken och the chinese minimarket.

Personalen som jobbar där lär inte behöva någon läslampa på kvällen efter all radioaktivitet som de utsätts för. Väggarna är inte förstärkta på något sätt, utan det står en apparat som avger högriskstrålning i ett helt vanligt rum - utan dörr. Den är kopplad i ett uttag i en gipsvägg. Röntgenmaskinen ser ut som en gammal rest från ett amerikanskt militärsjukhus under belägringstiden. Man blir ombedd att stoppa in huvudet i maskinen och bita i ett munstycke (som inte descinficeras innan, utan som "maskinskötaren" enbart täcker med gladpack). Ingen blyplatta får man heller för att skydda ev. vitala delar av kroppen!
Några knapptryck och maskinen snurrar ett antal varv kring skallen.

För 25$ får man med sig hem; herpes, hjärncancer och en gammaldags utskrift av sin tandröntgen.




Behöver jag nämna att jag bytte tandläkare? Nu har jag Mr. Chapong och han är mycket mer förtroendeingivande.

I väntan på Lucia...

Lillebror har ETA Panama City 13/12, och vad vore bättre än att välkomna honom med lussekatter? (Glöggen måste han tyvärr ta med även om det innebär att han inte kan resa med enbart handbagage. Vi kan ju inte fira lucia utan glögg, peppisar o lussebullar heller. Annas pepparkakor kan faktiskt köpas hos Riba Smith.)

Jag tänker såhär; Bror, M och jag kommer ju inte äta upp en hel sats lussebullar. Så varför inte ta med mängden som blir over till jobbet och bjuda kollegorna?

Skulle det inte vara kul att servera lussebullarna iklädda luciakläder? Eller rättare sagt lucia-huvudbonader?

Go crazy - Luciafirande galores! Jag försöker övertala mina kollegor att vara med på det, men än så länge är de ganska skeptiska till att vara stjärngosse, pepparkaksgubbe och tärna. Men vi kommer nog dit. Jag litar på min övertalningsförmåga, ha ha.

Jag mailade dem bilden nedan som motivering.... XD

Regn

Här är mina egna bilder tagna från fönstret på jobbet. De kollegor som parkerat ute fick ta av sig skorna och vada fram till sina bilar när de skulle hem.

San Fransisco under vatten

Ja, statsdsdelen San Fransisco här i stan då.

Nedan en bild som publicerades i La Prensa i torsdags. Såhär ser det ut efter regn i Panama. Det starka regnet kombinerat med dålig vatten-evakuering, högvatten och tilltäppta avlopp (mkt pga allt skräp från gatan) ledde till att flera gator samt hotell Sheraton blev översvämmade förra veckan. Bilden visar Sheratons pool-område. De som haft otur att parkera på gatan hade vatten till takhöjd på sina bilar och fick simma för att nå dem.

15 pers var instängda i Sheratons källare och blev räddade först vid lunchtid.

http://mensual.prensa.com/mensual/contenido/2009/11/13/hoy/panorama/1993631.asp

âllo âllo?

Ingenting funkar... Imorse var nätet nere under en timme och varken Outlook, skrivare eller internet funkade. Hur ska man få något gjort under dessa förhållanden? Kommer nån ihåg youtube-klippet med den tyska ungen som får totalt psykbryt framför datorn?

Jag förvandlades till honom imorse:
http://www.youtube.com/watch?v=TTwgNhX4BSo

Presidentdöd

En till ex-president dog förra veckan! Det var tal om att de eventuellt skulle utlysa nationell sorgedag denna vecka, men tyvärr blev det inte av. Han hade tydligen inte regerat mer än 3 månader och bara varit stand-in i väntan på ett folkval. Attans. Jag som hade räknat med att få en ledig dag. Inte för att jag önskar livet ur nån, men det hade varit gött med lite ledighet.

30 september i år blev ju utlyst nationell sorgedag då ex-president Endara dog av hjärtproblem vid 73 års. Vi fick en ledigt dag och de hade en procession genom hela staden med hans kista. Endara var mycket omtyckt då han var den första guvernanten (88-94) efter Noriegas fall och den amerikanska invasionen 1989.

Panamanerna vet hur man hedrar någons minne. i Sverige skulle vi aldrig fira någon på det sättet. Det är ju inte svenska regeringen som skulle utlysa nationell sorgedag till tex. Göran Perssons ära, och paradera hans kista genom hela Stockholm.

Eldprov i trafiken

Förra månaden klarade jag mitt eldprov i den panamanska trafiken. Att säga att de kör som galningar är att underdriva - De kör som om de stulit bilen!

Polisen hade stängt av trafiken på den lilla väg som leder till kontoret i Obarrio, och satt upp en avspärrning av ett byggnadsområde. Detta medförde en rejäl trafikstockning på morgonen när vi skulle till jobbet och det tog oss 35min att göra en bit som egentligen är ca 4min reell körväg. Vi fick snigla oss genom ett virrvarr av bilar i en trafik där total anarki rådde då alla ville hinna till jobbet i tid. Många vägar i stan är enkelriktade så det gäller att hitta rätt gata på första försöket om du ska nånstans, annars kan du få köra en låång omväg.

Med mig i bilen hade jag en kollega från Lausanne som är på BT här. Stackars Jo, hon fick höra den ena historien efter den andra om kriminaliteten i Panama, men hon är nog ganska härdad nu. Det kan ju inte vara mer skrämmande än att åka bil med mig iaf! (ha ha...hargh) Anledningen till att de spärrat av vägen var att de hittat ett lik som dumpats i diket någon gång under natten. Det är knappt nån trafik på den lilla vägbiten under nattens timmar så de kunde utföra sitt dåd helt ostört. för På radion trodde de att det rörde sig om en kidnappning.

Glöm inte sjalen

Slå ett slag för scarves! Hylla halsduken!

I am the scarfs-kvinna. Det finns så oändligt många användningsområden för sjalar. Jag går nästan aldrig hemifrån utan en. Du ha den runt halsen, runt axlarna som tröjsubstitut, huvudbonad, ja till i stort sett allt! Därför vill jag slå ett slag för sjalen! Nedan några exempel:

• Flottigt hår? Göm det i en scarf!
  
• Skallig? Skyl dig med en sjal.
  
• Brännde du skalpen på stranden? Use your trusty scarf!
  
• Blev det plötsligt 35º+C och du bär endast en långärmad varm tröja? Gör en top av din scarf!
  
• Ska du sova i en hängmatta i en hydda på en nästan öde ö med endast infödingar till sällskap (och det drar lite kallt på natten) – Gör ett täcke av din sjal!
  
• Skyla celluliter på stranden? – Sjal som höftskynke!
  (Inte att förväxlas med loind-cloth, det bär ingen med värdighet. Med undantag för Kevin Sorbo)

Tropic thunder

Såhär ser det ut när en storm drar in över tropikerna.

Feria de Salud

För inte så länge sen hade vi en "feria de salud" på jobbet. Ds. "hälsodag".
Div. företag kom och promotade sig, samt gav gratis undersökningar.
Det bästa var att jobbet bjöd på gratis massage - yey! Jag blev knådad av ett riktigt original.
En gammal vis kinesisk man som hade gjort detta i hundra år. Han pratade precis som Monsieur Chapong! ^^

Sen hann jag vara mör och mjuk i axlarna ca 20min innan vi skulle på lunch och upptäckte att vi glömt billyktorna på på morgonen, så det var slut ström i batteriet. De välgörande effekterna av massagen försvann lika snabbt som jag var tvungen att putta bilen för att försöka starta batteriet (i klack-sandaler på grus).

Kvinnan som sålde tillskott i tablett-form erbjöd gratis BMI uträkning. En högst "vetenskaplig" undersökning där hon hade satt vågen på att ge ett falskt resultat på 2,5kilo tyngre . Tack vare detta fick hon sig några kunder som köpte hennes "Fat Grabbers" och "Methabolism boost" -piller.

Däremot informerade hon mig att jag var underviktig och måste gå upp minst 5libras (2,5kg) eftersom hennes lilla handhållna maskin hade räknat ut (igen högst vetenskaplig) att jag endast hade 17,3% fett på kropen. Jag förväntade mig nästan att hon skulle slita fram en dunk creatin och försöka pracka på mig. Jag informerade vänligt men bestämt att jag varken motionerar eller äter dåligt, och att det skulle därför vara omöjligt för mig att äta mer än jag redan gör utan att det övergår i ren och skär svullning.
Vill man ha ett korrekt resultat får man göra en på gym där de klämmer en i varje fett-depå man har med en tång-liknande mackapär.

För det ringa priset av 3$/epilation kunde man få ögonbrynen eller mustaschen vaxade (här vaxar de och klipper snarare än plockar), vilket resulterade i att många kollegor gick runt med komiskt röd-svullna överläppar och resten av dagen. Man får vara tacksam för ljus nordisk behåring. Vi har det lätt i jämförelse. Tänk vad jobbigt att måsta göra detta varannan vecka om man inte vill efterlikna Frida Kahlo eller söker bli statist i Wolf man.

Valskådning

För några helgen sen var vi till ön Boca Brava. Man tar sig dit med båt från hamnen Boca Chica på stillahavskusten ~ 5½ timmes bilfärd från City.

Vi bodde på eco-hotellet Hotel Boca Brava som en uppfinningsrik tysk byggde på 90-talet. Boca brava har en rik fauna och om man har tur kan man se piggsvin, myrslok, jaguarundi mm. Till de mer lättskådade hör vrålapa och bältdjur. Vrålaporna är så påträngande att de bokstavligen springer på taket och sitter utanför ditt fönster och vrålar..sent på kvällen eller alldeles för tidigt på morgonen tyvärr. Och jag som klagade på duvorna som satt och hoade utanför fönstret på morgonen när vi bodde på Avenue Mont d’Or. Då hade jag inte hört vrålapor. Hade jag inte varit så trött hade jag gått ut på balkongen och skällt tillbaks när en ensam hanne satt och hoade vid midnatt. Fast då hade de väl förmodligen svarat med att kasta exkrementer på mig.

Nåväl, för det ringa priset av $20 kan du ta en dagstur till de närbelägna öarna. I turen ingick valskådning, snorkling (ganska dålig sikt dock), samt några timmar på stranden.
Vi såg en knölvalshona med sin unge som stannade runt samma ö hela dagen. Medan vi lunchade på stranden fick vi se ungen hoppa och leka.

http://www.hotelbocabrava.com/es/hotel.php

Fantomsmärtor & offentlig massage

Man ska vara rädd om sina leder. Det fick vi lära oss på dans-anatomiklassen i skolan.

M älskar massage. IF han älskar det så mycket att han blivit beroende av massagen de erbjuder i Multiplaza. Mitt i en av gångarna på övre plan har de ett ”massagestånd” med stolar där du blir masserad medans folk nyfiket passerar. $6 för 15min, eller $10 för 25min. M är där och hänger minst 2-3ggr i veckan och hittar på ursäkter för att fara till Multiplaza fastän han hatar ”the Mall”.

Anyway, jag har länge varit lite nyfiken på massagen och efter mycket övertalning fick han med mig igår. En liten kvinna skulle massera mig så jag tänkte ”hur ont kan det göra egentligen”? Svar: mycket. När hon insisterade mycket hårdhänt åtminstone 10 av de 15 minuterna på mina musarms-ömma axlar var det som att bli körd i en mangel. Sedan avslutade hon det hela med att dra ut varje fingerled. Jag fick kämpa för att inte visa hur äcklad jag blev. Jag hatar alla dessa fingerknäckare alt. dragare!! Och så gör hon detta mot mig. Det finns inga medicinskt dokumenterade ”goda effekter” av att skapa ett partiellt vacuum i leden, vilket leder till att gas i ledvätskan formar en bubbla som i sin tur expanderar mot ledkapseln. Snarare motsatsen. Studier pekar på att den långvariga påfrestningen skapat av den rörelsen möjligtvis ökar risken för svagare gripkraft och ökad svullnad av området i fråga.

Mot mitt bättre vetande höll jag god min och lät mig bli plågad. Men det skulle jag inte gjort. Idag är mina axlar ömmare än nånsin och jag har en svag värk i fingrarna (kan förstås vara fantomsmärtor orsakade av min smått hypokondriska hjärna efter att ha läst på om alla eventuellt negativa effekter) det som skulle gjort mig gott gjorde mig bara Ont. Så vad fick jag ut av det hela då? Inflammerad bindväv – check. Risk för nedsatt styrka i händerna – check.
Jag blir paniskt äcklad* bara jag tänker på det.

Nästa gång lämnar jag M till sin tortyr och tar mig en glass hos Gelarti istället...

(*anna dict.)

Lilla gubben

Pippis häst bor på Cuba! Bildbevis ovan.

Irriterande

Jag irriterar mig på mycket idag. Som tex. Chris Hemsworth. Att de ska låta honom spela Thor i spelfilmen som kommer 2011, istället för Alexander Skarsgård. En svensk hade de väl kunnat ta iaf?!? Ok, det kanske inte finns så många att välja på bortsett från Skarsgård, men han skulle göra en damn fine åskgud. (tvivlare, se senaste avsnittet av true Blood ^^) Amerikanerna verkar uppskatta en "cute button nose" mer än oss svenskar med tanke på att han blivit vald till sexigaste man i ett magazine, samt trea i E!s alphamale-tävling.

Jag irriterar mig på att det är så länge kvar till premiären av Prince of Persia (stor del pga en viss beefcake till huvudrollsinnehavare, he he)
Att de börjar promota filmer flera år i förväg är bara grymt. Då får man sitta och vänta och bygga upp förväntningar och sen om filmen blev rysligt dålig så är det värsta antiklimax.

Rose McGovan i rollen som red Sonja? Nja, kanske. Har bara sett ena halvan av Grindhouse så jag har endast referenser till henne från Charmed, eller som Marilyn Mansons flickvän i string på röda mattan. Det hade varit roligare med nån som har Brigitte Nielsens fysik.

Ja, ville bara säga det. Random rant.

Livet är hårt

…om man är en husa i Panama.

På lunchen satt vi vid bordet och diskuterade. En kollega berättade vad hon gjort igår:
Efter att ha varit och shoppat kom hon hem och blev hungrig. Hon gick och köpte sig ett snack som hon snabbt åt upp. Efter det var hon fortfarande hungrig. Tur för henne att husan var förbi, trots att det var söndag.
Söndagar är husornas lediga dag och de enda gångerna man ser barn ute med sina föräldrar.

Eftersom kollegan som så många andra fullvuxna gifta med småbarn inte lagar mat (gudbevaremig, sådant är tjänstefolksgöra) hade hon bönat till husan med pytteliten gnällig röst -”snälla, snälla, snälla” kan du göra mig nåt att äta? (Husan var ledig bör understrykas) Ungefär det beteende man kan förvänta sig av en hungrig femåring.
Alla har vi olika uppfostran och värderingar, men COME ON! For gods sake. Jag bara teg medans jag undantröck den nästan oövervinnerliga lusten att ta tag i henne, skaka vett i henne och skrika:
– ” Väx upp för fan, människa!!”
Mina andra kollegor bara nickade instämmande och sa; ”ja, det är klart hon ska ställa upp, hon är ju anställd hos dig”.
Man undrar ju vad hon gör om hennes barn blir hungrigt när husan inte är där? Det barn som ändå uppfostras av husan mer än av sina föräldrar. Det barn som redan vid tidig ålder lär sig att behandla nedsättande det tjänstefolk som tar hand om det, som ser över alla dess behov. Det barn, vilket de tre första månaderna blev omhändertaget av en kvinna som bodde hos dom för att inskola hennes mor i konsten att ta hand om en bebis.
Men vem tar hand om husornas barn ifall de inte har några mor eller farföräldrar som kan ställa upp?

Fotnot; jag skriver ’husa’ i brist på bättre ord. Alltiallo skulle nog vara mer passande. Panamanerna refererar till dem endast som ”la muchacha” – fam. ”kvinnan”

Fortsättning på historien om en olycka med ett lyckligt slut

Dagen efter på jobbet informerade jag chefen och tänkte att det bara var att försöka glömma hela historien och börja efterrarbetet. Ds. beställa nya kort, identitetshandlingar, etc. Tjuvarna hade ju mina nycklar men det fanns ingen handling i väskan som uppgav min adress (annat än den ofullständiga på mitt körkort) så jag var inte orolig att de skulle komma hem till oss.
Då ringde firmans advokat. En man uppgav att han hade mina saker! Jag hade advokatens visitkort i plånboken som han hittat och sedan ringt upp. Jag var ganska skeptisk, men ville iaf. ha tillbak min plånbok, även om den nu var tom.
Vaktmästaren har berättat att en granne blivit rånad och att förövarna sedan ringt och försökt utpressa honom med personuppgifterna och id-handlingarna som bete. Kollegorna var oroliga att ’det kanske var tjuvarna själva som ringde och vilka sedan skulle vänta på mig och försöka sig på en kidnappning’. Vilket inte är taget ur luften då för två veckor sen kidnappare hade lyckats ta sig in med bil i garaget i byggnaden mittemot oss. Där hade de väntat på en kille som de försökt kidnappa när han kom hem efter jobbet. Turligt nog hade han lyckats slita sig loss och hoppa ut ur bilen. Kidnapparna hade flytt. De hade forcerat spärren vid ingången genom att gasa på järnet och köra rakt igenom.

Anyway, det bestämdes att den störste killen på jobbet (en fd. baseballspelare) skulle eskortera mig till upphittarens kontor för att hämta ut mina saker. Det hade inte behövts visade det sig, för mannen som hittat grejerna var verkligen en god samarit. Det låter corny, men han är min räddande ängel.
Han berättade att han passerat med bil och sett när jag kämpat med tjuven. Han hade först tänkt köra över honom när han korsat gatan men insett att han skulle få problem då, så istället hade han förföljt honom. Tjuven hade fortsatt springa en bit, men blev tröttare och tröttare och hade märkt att han blev förföljd. För att komma undan hade tjuven börjat slita ut grejer ur väskan och slänga dem på marken efter sig. Mobilen, plånboken och en deodorant (ha, ha) hade han lämnat så mannen hade bara behövt hoppa ur bilen och plocka upp dem. Här är det mest otroliga; jag hade ~$180 i plånboken, och vartenda öre var kvar då mannen räckte över mina saker! Väskan hade han inte, men det viktigaste var ju ändå plånboken och mobilen. Det var ett billigt pris att förlora en väska med lite arbetskläder och ett par nycklar...
Jag tackade honom från djupet av mitt hjärta och erbjöd en belöning. Han ville inte ha något. Han sa endast

” - Jag vill bara att du ska veta att alla panamaner inte är likadana. Det finns goda människor med”.

Indeed. Och jag inser verkligen hur tur jag hade att just denne man fick tag på mina saker. En på miljonen. Få är de som ens skulle bry sig om att ge tillbaka en börs som innehåller så mycket pengar.

Sigue teniendo fe de que hay todavía buena gente en ese mundo....

Väskryckare

M var på semester i Bocas förra veckan. Då jag knappt har några semesterdagar kvar fick jag stanna här och jobba. Tisdag kväll skulle jag gå hem från jobbet. TP har sina kontor i Obarrio, och vi bor i Punta Pacifica. Kl var ~18.00 och det var fortf. just ute. Jag hade passerat Global bank och tagit mig fram till escuela prodessional Isabella Herrera. Det regnade ute och jag gick med paraplyet i ena handen och min väska på andra axeln. Nära ljusen vid Multiplaza finns det en upphöjd gångbro där man kan korsar vägen. När jag börjar gå uppför trappan ser jag två unga män som gör detsamma från motsatta sidan. Jag hinner inte se dem väl innan jag känner att en rycker tag i min väska och försöker springa iväg. Jag släpper inte taget och av kraften av rycket slängs jag runt ett varv och flyger nästan in i väggen. Turligt nog finns det en påle i trappan som jag hinner grabba tag i med min fria hand. Väskan var av typen bärkasse med långa handtag, och med ena armen håller jag mig kvar vid pålen för brinnande livet medans jag med den andra håller kvar i ett av väskans handtag. (Väskan fastnade i vänster armveck och jag har ett stort rött märke till minne av det) Tjuven sliter och sliter, men jag släpper inte taget. Det var instinktivt för jag hann inte ens tänka. Han slet så hårt att till slut gick väskan sönder. Det tar ett ögonblick innan han märker att han fått väskan, och sen börjar han springa. Jag kutar efter, men han är snabbare. Trots att jag skriker ”Robo, robo - Paren-lo, paren-lo!!” så är det ingen på gatan som lyfter ett finger. Vänta er inget civilkurage här inte. Gatan var full med folk, men det värsta var att ingen ens stannade för att hjälpa mig eller ringa polisen. Förtvivlad bad jag de som gick förbi att ringa polisen, men de tittade inte ens åt mig. Detta är det värsta med Panama. Likgiltigheten och avsaknaden av empati. Så det enda jag kunde göra var att kuta hem och plinga på hos grannen i hopp om att hon kunde ringa polisen. Ingen hemma. Jag prövar hos min andra granne, samma sak. Jag fick gå ner till vaktmästeriet och be dem göra det. Av chocken talade jag osammanhängande spanska och fick knappt fram vad som hänt när jag talade med konstapeln i luren.

Utan mobil, pengar eller hemnycklar, på andra sidan världen fick jag känna på hur utsatt och ensam man egentligen är. Den våndan jag hade under min 1½ timmes väntan på polisen var det värsta jag upplevt på 8år. De kom aldrig. Till slut lånade en av säkerhetsvakterna, en trevlig äldre herre, mig sin mobiltelefon. Jag fick tag på M som kunde börja ringa runt. Han spärrade mitt VISA och ringde kollegan Marco som kom och hämtade upp mig så att vi kunde åka ner till stationen och skriva polisrapport.

Hade inte tänkt göra någon först, för hoppet att de nånsin hittar nåt är ju minimalt. men för att få ut nytt körkort var det nödvändigt. Stationen var ungefär lika sjavig som man kunde vänta sig. Assistenten som skulle ta mina uppgifter visste inte ens hur man använder word. Det tog honom 1 timme (!) att göra rapporten och det enda han behövde göra var att byta ut mitt namn och vissa uppgifter i en redan färdig template!!! han frågade mig ibland hur man gjorde för att formatera texten! Behöver jag säga att det var ett eldprov i tålmodighet? Jag är nog egentligen för våghalsig för mitt eget bästa, men nu kan jag iaf säga att det är slutpromenerat för min del. Jag gillar att bo här, men samtidigt kan man ju undra vilken livskvalitet vi egentligen har då man inte kan vara utomhus för att det inte är säkert? Vi får så litet motion att jag får träningsvärk av att köra nån km med bilen. Vi måste ta bilen överrallt eller stanna inomhus. Jag har gått ner 3kg sen vi flyttade hit, men har mer fett på kroppen än nånsin. Viktminskningen är på grund av att musklerna förvandlats till fett.

Med M på andra sidan landet och ingen nyckel hem skulle jag varit tvungen stanna hos Marco och hans flickvän några nätter. Här börjar min tur vända. Vi hyr lägenheten av en dam som bor i skyskrapan mittemot och sent på kvällen får vi äntligen tag på henne och hon lånar mig en extranyckel. Hennes attityd är så typiskt panamansk också. Jag fick skicka ner en granne att hämta nyckeln för hon skulle inte idas vänta tills vi var klara hos polisen. Hursomhelst, när jag kom hem 23.00 sa vaktmästaren att polisen fortfarande inte varit förbi, så ett tips om det händer er något i Panama – uppsök polisstationen själv, eller ännu bättre svenska konsulatet! Annars kan ni tyvärr få vänta förgäves. Jag hade en lång natt framför mig.

Villa Botero

Några bilder från Villa Botero i Santa Clara, som jag rekomenderar varmt.
Paret som äger stället tar väl hand om sina gäster, och är serviceminded som få i Panama.
Snyggt och rent, nära till stranden Santa Clara. Fin pool med tillhörande lounge-area.
(Servicemind i Panama = obefintligt. De vet inte ens ordets betydelse.)

Den lilla extra 'touchen' var den kalla limonaden de serverade när du slagit dig ner vid poolen.

125$ / rum och natt.

Död åt varubilen, de tröttas förtryckare

Varje morgon mellan 6.00 -7.00 passerar en varubil nere i ghettot under oss.
Med megafoner på taket basunerar den ut:

”Hay papas, hay yuca, hay tomates”...

Jag skulle sova som en stock om så ett ånglok passerade genom rummet, men M blir väckt av den varje dag. Det hjälper ju inte heller att vi bor i byggnaden med helvetets aukustik. (Jag kommer att få hindra M den dagen han fått nog och släpper ner en brandsläckare eller liknandet ungt föremål från 7e.) M tycker de ska döden dö. Ungefär så känner jag med för de nere i ghettot som basunerar ut reggaeton halva natten, och hindrar hela kvarteret från att sova. Eller för de 10.000 lössläppta katolska hundarna som håller koncert vardagsnätter 00 - 04.00. (Enda natten i veckan de respekterar friden är söndagar.)

Ett av de mest påtagliga irritationsmomenten i en mångmiljonstad är ljudet. Det är aldrig tyst här i Panama City. Stressfaktorn i topp. Staden sover aldrig (NY är ingenting i jämförelse). Det är sirener och bilar och ljud hela tiden. Latinos är väldigt ”ljudliga” på alla sätt. Ds. de håller aldrig tyst! Ok, ok, je divague mtn, men bara för att understryka hur mycket jag som norrlänning faktiskt upskattar lugn och ro.
Därför ska det bli så skönt att få åka ut till öarna i San Blas imorgonbitti. Med lite tur kanske jag får snorkla med hajar även denna gång. Eller en enorm "mero" (a.k.a Goliath grouper). De e j-ligt läskiga bara för storlekens skull. Dem kan man kalla "fula fiskar" bokstavligen.



Bild där storlek framgår tydligt:

http://www.larrygates.com/fun/dina_goliath_grouper_550.jpg

Dagens längtan: Alp-idyll

På semestern i Saanen hade jag ett ”moment” – ett minne man inte glömmer i första taget. Vi hade varit uppe på Eggli hela dagen; jag hade plockat blåbär och smultron och M Karl-Johan och kantareller. Berget hade tröttat ut oss och vi styrde kosan mot vår chalet. På vägen ned passerade vi en lada skyltad med ”käserei Milch-Bar”. Ut kom en glad bondmora och hälsade ”Grützi”! Vi surrade med henne ett tag och hon ansträngde sig för att prata högtyska (och inte schwytzerdeutsch) så att vi skulle förstå henne. Hon sålde oss varsin öl och vi satte oss ner och avnjöt den med alperna som backdrop. Luften var så frisk och det var varmt och skönt i kvällssolen. Det enda man hörde var klingandet från kornas klockor och humlornas surrande. Det var nästan som en uppenbarelse och jag förväntade mig att få se Julie Andrews komma springande över kullens krön sjungandes: ♫

-”The hills are alive with the sound of music
With songs they have sung for a thousand years
The hills fill my heart with the sound of music
My heart wants to sing every song it hears. “ ♪

Innan vi gick köpte vi med oss en bytta riktig joghurt “Ganz frisch der frühe!” som vi skulle avnjuta med bären på kvällen.

Svenskar med namn efter djur och negerkungar.

Enligt mina schweiziska kollegor har alla deras svenska kontakter djurnamn som tex; ”Papegoja, Gorilla och Guran”. Ds. Per-Åke, Gunilla och Göran.

Detta hände nyligen: Kollegan pekade upphetsat på fakturan hon höll upp och viskade” Men han heter ju papegoja!!! – Anna, visst heter han ”Papegoja”?? På franska är ju ”peroquet” papegoja och hon trodde att det var så det stod. En annan hade en dråplig historia om den gång hon gjort en freudiansk felskrivning i ett mail och istället skickat ”Dear Gorilla” till en kontakt som hette Gunilla. Gunilla hade inte uppskattat detta och upplyst henne att namnet inte stavas så. Lars blir piskslag (lash) och Göran har namn efter fantomens gamle vän bengalhövdingen Guran.

Villa Botero

I helgen ska vi hit:
http://www.villaboterobb.com/flashpage.html

Ser himla trevligt ut, men jag är lite oroad över att de enda som kommenterat stället på tripadvisor är 45+ are....

Sommar

...sommar, sommar, är en skön och härlig tid. ♪ Ta vara på den ni som kan njuta av den!
Idag saknar jag detta: Fika i bersån.

Eller Bullfest som Sigge Fürst sjöng.

" vetemjöl från livets grottekvarn, bullfest bullfest hela dan, slå på stort det har vi alltid gjort så det är bullfest, bullfest hela dan! Svensken på sofflock, gnolar go' o glad. Sofflocken lockar, pockar och dra, magra och tjocka - vi ska ha det bra! "

Mögel! Icke-favorit i repris

Bilen har stått de fyra veckor vi varit i europa. Luften har stått still och i Panamas tropiska klimat var det ingen överraskning att den fått mögel, gah! Fick sätta en handduk mellan oss och den vitprickiga inredningen när vi skulle på jobbet imorse. Vad ska man använda för produkt för att bort mögel från tyg egentligen? Vinäger funkar ju bra annars, men det fräter upp syntetmaterial har jag fått erfara efter att ha behandlat mina handväskor med det. Hade glömt hur mörkt och kvavt det är i Panama och blev attackerad av ågren (den jäveln) när jag klev ut ur flygplatsen igår, och luften som bara försvann och jag fann mig i vad som skulle kunnat vara insidan på en nedsläckt bastu.

Kom med flyget 20.30 igårkväll och hann sova några timmar innan det var dags att stiga upp och dra på jobbet 4.30 då det är bokslut idag....snark. Nu går jag endast på adrenalin.

Oh no, I went cross-eyed...

Hem till byn

Då var man hemma igen då. Efter en oändligt lång resa landade jag på kallax i torsdags kväll. Det är snabbare att åka till Panama än att ta sig från Geneve till Luleå....hur det nu är möjligt. Hur oändligt mycket lättare hade det inte varit om Stockholm låg lite närare Lule?
Det är alltid med blandade känslor man flyger in. Jag hade inte lyckats knipa en fönsterplats denna gång så jag fick irriterat sitta och snegla över axeln på min stolsgranne. Mitt hjärta slår ett extra litet slag av sentimentalitet när Luleås vackra skärgård uppenbarar sig nedanför.
Sedan stiger man ut ur planet och blir alltid lika förvånad över hur kallt det är. Sen kommer den värsta biten. Alla andra har familj och vänner som väntar med bil och öppna famnar. Vi är ett fåtal som är alldeles själva. Lämnade åt vår lott. Jag tar bussen med tårarna brännande bakom ögonen och försöker påminna mig själv varför jag kommer hem om igen när jag egentligen inte har mycket som håller mig kvar här. Jag tänker på de två personer som gör det värt att komma hem till en stad där man knappt har någon familj eller vänner kvar. Då känner jag för ett tag att jag hör lika lite hemma här som vore jag en turist... Jag kommer ihåg en konversation jag hade med en kvinna på svenska konsulatet i Panama. Hon var bosatt där och sa att hon inte varit hem på sex år. Jag blev riktigt förvånad och frågade varför. Sommarlov i Sverige brukar vara heligt för uttlandssvenskar som flyttar hem med hela familjen årminstone 6-8 veckor juni - augusti varje år. Hon sa att hennes mor var död sen länge så hon hade inget mer som höll kvar henne i Sverige. Ingen familj som väntade med öppna armar på återseende. Jag fick en isande känsla av att det lika gärna skulle kunna vara jag i framtiden. För vad annat håller oss kvar än släkten och minnena av vår barndoms marker? När det är borta, vad annat binder oss till en plats? Som det amerikanska proverbet säger "home is where the heart is".

Glad blev jag iaf när min käre bror kom och mötte mig på busstationen på sin blåe springare "stålfarfar". Med sin sedvanliga lurkiga look (som vi alltid skämtar om och pikar tills han ger upp och går med på en makeover). Denna gång hivade vi upp min 24kilos väska på pakethållaren och bogserade hem den till Lövis. När vi korsar övergångsstället vid OK/Q8 brister vi ut i gapskratt vid synen av flygtaxin som stannat med en kvinna bekvämt placerad på passagersidan tittandes lite underligt på oss. Vilken ironi.

Det förlovade landet

En kärkelsförklaring till IKEA. Obs! Väldigt lång rant om ikea

Låt mig få sjunga IKEAs lov. Sveriges gåva till mänskligheten! Vurmar för denna älskade nationalsymbol! Min boj i Atlanten. Mitt sexpack i öknen. Mitt internationella nirvana. Moderskeppet.
Inte bara har de ett koncept som är tusen ggr mer stylish och modernt, men även BILLIGARE (tro det eller ej) än det billigaste ’made in China’ skräpet man får tag på i Panama! Ta mig för mitt ord; deras möbler är billigare än u-landspriser! Och bättre kvalitet! Det trodde jag aldrig man skulle säga om Ikea, men det är sant!
Bäst av allt är dock deras ”swedish shop”, l’epicerie suedoise, där en utsvulten utlandssvensk får tag på inhemska godsaker som annars är oåtkomliga! Jag köpte ballerinakex, lantchips och negeeeerbollaaaar. Sju sorters apor! Mmm, delicatobollar rglglglll.... *starry eyes*. Torka dregel. Sparkar mig själv för att jag inte köpte hem ett ton X9. M älskar också svensk mat så jag får ju aldrig ha nåt ifred. Han kastade sig över halva paketet som var slut direkt. Jag som tänkte spara dem. To treasure them forever and ever, and a very long time… Smeka lådan lite och viska: ”my preeciousss”.
Ikea förvandlar mig till en Smeagol on speed! Jag blev så ivrig att jag inte kunde kontrollera mig själv så fort jag steg in genom dörrarna. Det var som att komma till det förlovade landet! Det förlovade landet ligger i Brooklyn!
-”Nangiliiiima. Jag ser ljuset M, jag ser ljuset”! Uhuhuhu *hulk*
Med glansiga ögon fick jag kontrollera mig själv från att inte falla ihop i en liten hög när mina darrande händer slet åt sig den glansiga inredningsbibeln aka ”ikeakatalogen”. Förhindra mig från att kasta mig på golvet och rulla mig i högen med lammskinnsfällar värdigt en Nicole i Moulin rouge.
Du kan äta köttbullar och lax i restaurangen! Köttbullar! Köttbullar! Fattar ni det oerhörda?! Köttbullar!!! Jag brast ut i spontansång på väg till serveringen. M gick flera steg före mig för att inte förknippas med galningen som skippade fram sjungandes ”Du får inte stoppa köttbullar i neeeesan Markus” och ♫ ”Skip-e-di-doo-da Skip-e-di-dey, my my what a wonderful daay” ♪
Jag smörjde kråset med både dajmtårta och äppelpaj med marsansås till efterrätt.
Vad kan jag säga? ’Cheap trills’ is my middle name.

NY Tips!
Det nyöppnade IKEA i New York ligger i Brooklyn, men de visar sin generositet genom att erbjuda gratis färja från Pier 11 på Manhattan var 40e minut. Tar 15min, är helt gratis och erbjuder fin utsikt över bukten från soldäcket. Ta metron, kliv av vid Wall street, och knata den lilla sträckan ner till hamnen.

(Se för all del till att köa i god tid för hemresan då de har maxantal 73 passagerare på färjan. Så att det inte går som för oss ds. Vi var bland de 4 sista och fick inte komma med. Då får man antingen vänta 40min till nästa avgång eller ta bussen till Brooklyn centrum och haffa tunnelbanan. Eftersom vi hade bråttom till ”Target free Fridays på MoMa”, var fredag mellan 16.00 – 20.00 är det gratis inträde och det var enda chansen att jag skulle få med M på ett modern artmuseum (ärligt talat var det enda chansen att jag själv skulle gå då jag blivit illa bränd av den groteska, depressiva, vridna, mörka, sjuka, och en massa andra synonymer, patriotiska konsten på Kubas National Art Museum i Havanna) Vi fick en unpleasant sightseeing genom slummen och hamnområdet och var de enda vita personerna på bussen och de enda som vägde under 120kg och inte skrek och gormade för att komma iväg. Fast det var ju förvisso en upplevelse det med. Det är inte bara på Jerry Springer show som amerikanerna är som de är. Stereotypen lever i allra högsta grad. Och de bor alla i Brooklyn.)

Folk ska alltid tracka ned på ikea, särskilt i hollywoodfilmer, men sanningen är att i stort sett ALLA handlar där ALLTID. IKEA, jag blir aldeles warm and fuzzy när jag tänker på dig. För mig till moderskeppet.

Förkylningssouvenir

Med mig från 1½ vecka i San Francisco & New York har jag en förkylning. Fick gå igenom en "heat-scanner" när vi anlände på flygplatsen i Panama, men de stoppade mig inte som tur var. Hade nog inte hunnit få feber då. För mitt inre såg jag scenariot där de drar iväg mig till ett litet rum, tar på sig handskar, och säger att ”nu ska vi göra en liten examination”, gah!

For på jobbet i måndags men blev hemskickad på (min hypokondriske) chefs order då mina kollegor är nojiga efter alla svininfluensevarningar. Eller ja, hon ”antydde” att jag kanske borde vara hemma. Ds. hon kom fram till mig och sa:
-”Norma berättade att du kom hit sjuk”, och sedan stirrade hon uppmanande och länge på mig med rynkat ögonbryn. I tystnad.
- ”Mmmm”, svarade jag och stirrade tillbaks medans jag mös lite av att folk var rädda för mig. (Because I’m evil, that’s why)
Men sen for jag ändå hem efter lunch och stannade hemma en dag extra för att riktigt vältra mig i självömkan.

Man blir faktiskt lite nojig då vi kom från NY där de hade stängt 27 skolor, och av att de ~6000 konfirmerade fallen av svininfluensa i hela USA. Hittills har vi 130 fall i Panama. Långt mer än övriga latinamerika men det beror väl mycket på att vi är flygplatshub för de två Americas samt de många jänkarna som bor här.
Däremot verkar ”the worst scare” vara över som en cabdriver förklarade för mig. Och jag var verkligen den enda som hade munskydd på flyget. M vågade inte gå bredvid mig för att han skämdes. Låt dem titta,tänkte jag. jag skulle fan i mig inte bli sjuk. Men föga hjälpte det. Fick pollenattack i NY vilket nog sänkte mitt immunförsvar något. Pollenallergi, just ja. Sånt skit hade man hemma i CH. Hade glömt det. Här har vi ju inget som triggar pollenallergi. Vad skulle det vara liksom - Kokospalmer? Flera av mina inhemska vänner har dock spor-allergi av allt mögel då vi är i ständig rötmånad.

Dagens u-landsproblem: Termiter i halstabletterna. Fastklistrade som små kosttillskott omgärdar de mina Halls. Chefen bjöd sig själv på en innan jag upptäckte det (muhaha). Men lite myror har ingen dött av så jag tänker ”äh, lite extra protein” och slänger in en i munnen.

Tekniskt avbrott

Jag tror supporten på jobbet driver med oss.
Fick nyss ett mail där det stod att "detta är för att meddela er om att internet är nere för tillfället pga problem med servern i staterna. Våra ingengörer arbetar med att etablera en koppling så fort som möjligt"
Nere? No shit, sherlock. Sen några timmar nu. Vad kan man säga; det är svårt att få college-utbildad support i Panamá XD....

Eftersökes: skönhetsprodukter för etnisk minoritet.

De lovar +23 - 28ºC (~12º på natten) i San Francisco till helgen. Längtar! Och gör en note-to-self att packa varma kläder - hurvas! Brorsan tyckte: ”- Sweet, härligt väder” när jag berättade för honom. Woot? Härligt med temperaturer under 25?!? Jag kommer ju frysa arslet av mig. 25º här nere klassas som riiiktigt kallt. Skulle temeraturen sjunka så lågt, vilket den gör kanske 1-2 ggr om året, så kanske man måste man ta på sig en tröja. Allting är ju relativt som sagt...

Ser fram emot I-landsturism igen! Yey! Eftersom jag tjänar min lön i dollar gör det mig ingen skillnad att kronan är låg och inte värd något i USA. Snarare tvärtom. Hehehe tänker jag, men kan inte undgå att känna mig lite som en moderlands-Judas. Men sen kollar jag kursen, glömmer det och utbrister girigt ”- äntligen! äntligen! Muhahaha.” Äntligen är min lön värd något när jag kommer hem nästa gång. Och Damn you starka krona som fått mig att gå med förlust var gång jag återvänt hem de senaste fem åren! XP

I USA kan jag få tag på skönhetsprodukter anpassade för kaukasiska - woho! Då vi vita i Panama faktiskt utgör den etniska minoriteten här så är det ju normalt att allting är anpassat för metister och mörkhyade.
Siktar in mig på en röd toning av L’Oreal Casting eller kanske rentutav hennafärg? Grad 2 toningar, nåt sånt finns inte att tillgå här inte! Nej, vi har pulverfärgningar importerade från japan och diverse andra märken särskilt anpassade för hispaniska och afro-hår. Det går väldigt lätt att få tag på ”slät-kräm” för kamning och andra produkter som ska reda ut, ta bort allt vad volym och frizz heter samt tämja dessa oerhörda afrokrull (som faktiskt lyser med sin frånvaro här i Panama då alla kvinnor använder sig av dessa produkter notoriskt)! Detta och en mycket tortyrliknande utslätning på salong med mycket slitande och överhettande av skalpar är deras främsta vapen mot krullet. Och jag säger då det, de måste ha några enastående elefant-skalpar som de står ut med detta 2-3ggr i veckan på salong utan att blinka (direkt de stigit upp vid 5.30-7.30 tiden på morgonen) innan de går på jobbet.
Som sagt, allting för delikat nordisk kapillär lyser med sin frånvaro så det ligger överst på min inköpslista i staterna.

La tembladera

Hittade en tidningsartikel från La Prensa – panamas största dagstidning, som uppger att det inte alls ovanligt med olyckor mellan människor och rockor i landet. Ett exempel är de 20-30 dokumenterade incidenter årligen om sommaren kring playa de Veracruz. Boven i dramat uppges vara en liten rocka som har som egenhet att komma nära kusten och kallas "la tembladera" – darraren. De beskriver att den får folk att ”darra” (elchock?) med sin lilla pigg. Jag antar att de syftar till “darrockan” som kan alstra elstötar. (que pone a temblar a la gente con su pequeño chuzo).
De inhemska kallar alla de stora rockorna i Panama för ”mantas” vilket är ungefär lika exakt som när de kallar allt från jaguarer till ozeloter för ”tigres”.. http://mensual.prensa.com/mensual/contenido/2006/09/20/hoy/defensor.shtml

Snorkling med haj och rockor

Lyckades övertala M att ta en tur till Albrook Mall igår. För en gångs skull. Han stod ut nästan 4½ timmar denna gång, men som vanligt var priset jag fick betala gnäll, käbbel och rena förlämpningar. Annars var det en mycket händelselös helg.

Nåväl, alla helger kan ju inte vara som den förra...ens i de sjupa skogarna. Vi var som sagt till San Blas och snorklade vid Cayos Hollandeses. En ögrupp längre bort i skärgården som är ännu mer orörd och pristin. De största fiskarna fick vi se vid Isla Cambombia. När jag satte huvudet i vattnet och skjöt ut från strandkanten fick jag direkt syn på en prickig örnrocka samt två spjutrockor som var kärvänliga med varandra. De var ca 2m under mig. Spjutrockorna har en flera decimeter lång gadd kantad med hullingar full av gift som orsakar vävnadsdöd. Jag valde att följa efter örnrockan då man sett spjutrocka så ofta. Denna örnrocka hade blivit av med sin tagg, ds. ”svansen” var stympad. Den var förmodligen inte fullvuxen då jag uppskattade vingspannet till endast nån meter. Tack vare Smithsonians tillförlitliga databas över Panamas flora & fauna är jag säker på att det var en aetobatus narinari. Gillar rockornas latinska samlingsnamn – batoidea, ”fladdermusfiskarna” heh.

Efter en liten rundtur kommer jag tillbaks till startpunkten, och som grädde på moset dyker då en sköterskehaj (Ginglymostoma cirratum) upp bara några meter från stranden! Den var förmodligen där för att jaga rockor då de ingår i dess föda. De kan bli upp till 4,3m långa, men denna borde varit kring 1½ - 2m. De andra snorklarna står i vattenbrynet och håller på att göra sig i ordning så jag hojtar snabbt till dem så de inte ska missa hajen: - ”Chicos, SHARK” och sätter handen framför pannan i hajtecknet samtidigt som jag pekar ner i vattnet där den är. Kanadicken vågar inte komma närmare utan stannar på grunt vatten nära stranden, medan jag börjar följa hajen på avstånd, simmandes lugnt. Jag följer den ett tag medan den stillsamt cruisar runt, ända tills den upphetsade holländaren som äntligen fått på sig sin mask kommer simmandes i full fart (utan simfötter så det plaskade rejält) för att inte missa den. Vilket nöt! The dude har helt missuppfattat hur man ska uppföra sig kring dessa djur.

Nedan länk till mycket informativa databasen på Smithsonians Panamanska sida: http://biogeodb.stri.si.edu/biodiversity/

Paulo Coelho - modeskaparen?

Snacka om förvånad jag blev när jag häromdagen passerade Mango och såg att de skyltade om Paulo Coelhos klädkollektion! Mycket oväntat! Paulo Coelho som modeskapare? Märkligt tänkte jag, men han har väl många strängar på sin lyra... När jag gick närmare och läste såg jag att det handlar om 6 olika t-shirts med tryckta citat av Paulo Coelho. Som Paulo själv beskriver dessa solidarity t-shirts på sin blogg:

" Mango and I have develop this project together in which they will be printing quotes of mine in T-shirts.Today is the worldwide release and the money of the sales will be sent to my Institute in Brazil that takes care of 450 children."

Jag är inget fan av denna typ av tryck och tycker de kunde givit tishorna en lite snyggare design, men jag gillar två av citaten: "The challenge will not wait. Life does not look back" och "We are all masters of our own destinies"

http://news.mango.com/?p=2082&lang=en

Fan. Fan. Fan

Nu måste jag till myndigheterna igen för mer pappersarbete angående mitt arbetstillstånd. Jag blir så less. Var gång tar u-landsadministrationen i snitt 4½ timmar! 4½ timmar för att signera och stämpla ett litet jävla papper!! Och man slussas runt mellan olika kassor värre än sketchen med Asterix och Obelix i Rom. Det är så nära helvetet på jorden man kan komma och jag skulle välja ett hårt slag i skallen med en spikklubba före ett besök på arbetsministeriet.

En halv dag förlorad i en svettig, sunkig lokal fylld till bredden av invandrare som antingen ambulerar vilt eller stirrar stint och ogästvänligt på en i väntan på att ens namn ska ropas upp. Lokalen är sjärlvklart för liten för att ta trycket av alla sökande som är så många att man inte får plats. Folk sitter upp längs väggarna. Luften är så spänd av irritation att den dallrar. Flugorna på lysrören rör sig snabbare än alla köer... Skulle någon resa sig från sin stol dyker genast x antal personer över den. Frustrationen växer då all trängs. Särskilt advokaterna som drar all trick de kan för att gå före i kön.

Personalavdelningen ville skicka iväg mig i eftermiddag oförberett, men jag sa nej. Inte bara för att jag inte hade något läsbart med mig, men de ville dessutom skicka iväg mig ackompanjerad av min dödsfiende. Min nemesis! Vår onde ”janitor” och allt-i-allo på kontoret: Alejandro! Instinktivt formade jag handen till en liten pil, förberedde mig på strid och försökte finta genom att säga att jag skulle åka tidigt imorgon bitti tillsammans med Marco (min schweiziske kollega) som också måste förnya sitt. Det gick bra sa kvinnan med de abnorma höfterna (så sjukligt stora att en belgian blue skulle avundas henne) och jag slapp ta till våld.
Imorgon ska jag försöka åka tidigt, men räknar ändå med att behöva stånga mig blodig med de tröga panamanska myndigheterna. De spelar ”I’m crying blood” på radion. Passande. Jag blir helt matt bara jag tänker på det...

Wallpaper

Säg mig vad du har för skrivbordsbakgrund och jag ska säga dig vem du är.
De säger ju att ens val av wallpaper säger nånting om ens personlighet. Och visst är det väl så. Det finns två personer på kontoret som har skrivbordsbakgrund i form av kort på dem själva. Denna är inte svår att lista ut (narcissister; en har sillisar och den andra muskler som ett berg) Sen har vi ju drömmaren – den som har vackra landskapsbilder med palmer och kristallklart vatten mm.

Sen har vi min. Vad säger den om mig?

Nitsandaler

Köpte nya sandaler av märket Kenneth Cole igår. De kostade $47, men då är de i äkta skinn och så härligt rockiga med sina nitar!

Cuba - bilar

Vi var ju till Cuba för två veckor sen. Då de ligger under embargot (än så länge, Obama ska ju öppna det nu) har de många gamla bilar kvar i landet och man ser ofta dessa skönheter glida förbi. Jag gillar dessa gamla godingar och måste säga att min systers amazon är en riktig pärla. Här är ett hopplock av de jag fångat på bild: