Bröllop

Den bröllopstid nu kommer, med lust och fägring stor... Sverige hade bröllopsyra inför kronprinsessbröllopet. Själv har jag inte hunnit kolla in reprisen i svt play. Det var förstås en av året största händelser. Alla medier hade bröllopsspecialer. Själv köpte jag två av de kitchiga chokladaskarna med princessan och gemålet på sist jag var hem, för att ge till Ms föräldrar och morföräldrar. Man ska ju kanske inte ge choklad till schweizare men jag ville ge en sverige-present.

Ms syrra Marge ska gifta sig den 11 september. Det är ju ett lite kontroversiellt datum (egentligen inte för några andra än jänkarna kan ju jag kanske tycka, men men) men det var också det enda datumet ledigt i det kapell de valt. M ska agera chafför och köra bilen med det blivande paret på den slingriga väg som går genom Lavauxs vingårdar. Jag tycker det skulle vara kul om han bar keps och vita handskar, så det ska jag försöka fixa fram.

På tal om dresscoden; Jag har ingenting att ha på mig Det blir nog ganska snobbigt för de är riktiga bourgeoises, så man vill ju inte komma ”underklädd”. Marge har nämnt långklänning för tjejerna. Ok, vi har ju de gamla „reglerna“: Inte svart, inte rött, inte vitt. Men jag tycker det är svårt att veta vad man ska ha på sig. Nu har ju M gått och sagt detta åt dem och då har Marge ur godheten av sitt hjärta lånat mig en klänning. Denna klänning är som... en fé-dröm. Tänk er en lite längre version av Tinkerbells klänning, men i ljus turkos med ett multikolorerat blom-mönster. Den är fin, men skärningen är väldigt omodern. Jag hade inte hjärta att säga det till henne och då vi har ungefär samma storlek hade jag ingen ursäkt.

Som jag ser det har jag nu tre options:1.Hålla god min, bära den,och vara obekväm på alla bröllopsbilder.2. Säga nej, med risk för att såra henne även om jag gör det med takt.3. Ha med mig ett ombyte. Ta efter brudgummens mamma ds. Hon ska ha på sig en klänning i kyrkan för att sedan byta till en annan inför kvällens följande festligheter. En kompromiss så att säga.

Vad göra?