Mitt nya jobb

Jag har bytt jobb. Kontrakt med min förre arbetsgivare skulle gått ut den 30 juni, och jag hade just börjat söka efter något nytt och skickat iväg min CV till två multinationella företag då en nappade. Det gick väldigt fort från anställningsintervju till min första arbetsdag i måndags. Ca 2 veckor. Jag kunde dock inte tacka nej till denna möjlighet för jag skulle inte fått stämpla här. Man måste ha jobbat 12 månader i sträck för det. Detta land insisterar ju dessutom på att inte gå med i EU. Damn them - det skulle underlätta mitt liv oerhört. Då skulle jag inte behöva förlänga mitt arbetsvisum hela tiden och bli besviken var gång de ger mig ett permis L som är valabelt endast sex månader.
De får en verkligen att känna sig som en "clandestina"i ett europeiskt land. Inte ens tredje generationens invandrare från andra europeiska länder blir automatiskt medborgare - Vi talar om folk som är födda och har bott hela sitt liv här. Folk som är perfekt integrerade. De får ett permis C som måste förnyas vart 5e år. Är du utanför landets gränser längre än 6 månader så förlorar du det dessutom och måste börja om från början. Även dem tvingas ansöka om medborgarskap, och detta tar år. Om ansökan väl godtas måste de göra ett test. De ska kunna nationalsången utantill(inte så lätt med tanke på att vi har 4 officiella språk här. Inte ens de "äkta"schweizarna kan det första stycket utantill), de största floderna och vattendragen och - håll i er nu så ni inte trillar av stolen inför denna dumhet - receptet på ostfondue!

Tillbaks till jobbet; Min kvinnliga manager var verkligen flexibel och förstående så hon gick med på att släppa mig innan mitt kontrakt skulle gått ut.
Så nu jobbar jag vid kröken av lemansjön - på "rivieran"som de inhemska kallar den. Företaget är verkligen enormt ~1500 anställda bara vid högkvaretet där jag jobbar. Nu har jag dresscode så jag måste förnya min garderob lite - köpa kavajer och dressar ds. *suck*. Tur att vi tjejer inte behöver bära slips iaf. Eller ja, förr bar jag ju skjorta och slips ibland, men det var när jag var yngre och det var väl nåt slags style statement.

Jag är glad att ha hittat ett nytt jobb på ett prestigefyllt företag, och att ha en fot inne hos dem är riktigt bra för min framtida karriär. Men jag måste erkänna att jag hade inte bytt jobb om jag haft ett val. Då de har överfört största delen av vår avdelning till Panama på gamla jobbet har de tyvärr inte möjlighet att nyanställa. De är under headcount så mina dagar hos dem var tyvärr räknade. Synd, för vårt team var verkligen bra. Alla var unga och vi hade en jättebra stämning och gemenskap. Sedan att jag kunde gå till jobbet 8:50 på morgonen för att anlända till kl 9 var ju perfekt dessutom. Bara gå ned för berget. Ack de härliga "sovmorgnar" som flytt. Nu är det bara att stiga upp kl 6.20 och pendla till jobbet.

Jag kommer ju dessutom att missa midsommarfirandet på det svenska företaget den 24e, samt den teambuilding vi skulle haft i juni..

På det nya företaget måste vi stämpla och som kulturen kräver nia alla överordnade. Det är konservativt så det förslår. Saknas bara att de ber en niga när man tackar.

Nåväl, då jag måste stiga upp mitt i natten på veckorna så är det bara att gå och lägga sig nu.

Vägen till mannens hjärta...

...går genom magen, sägs det ju. Jag skulle vilja påstå att även vägen till kvinnans hjärta är den samma.
Igår lagade M middag. Han gjorde forellfiléer med dillpotatis och sallad. Filén till vänster hade han fångat sjäv samma dag, och den till vänster är en "köpes". Stor skillnad i smak, färg och storlek. Jag föredrar helt klart den vilda; utan färgtillsatser och uppvuxen på naturlig föda.


Imorse fick jag dessutom en liten present från bageriet - le boulangerie. Traditionen trogen hämtar vi frukost på kvartersbageriet på helgerna. Croissants & pain au chocolats, samt tresse med nutella - en masse!