Günther - den panflöjtsspelande tysken

Ok hans riktiga namn var Oliver men jag döpte om honom till Günther då det är ett välkänt faktum att alla tyska män heter så.

Sedan började det regna. Då gjorde Günther sig en egenhändigt designad chic liten piece:

Regnrock på tyskt läderbögsvis! Byns indianerna tittade märkligt på Günther när han stoltserade runt i sin nya svarta kroppstrumpa.

Min vän ladyboy

Hittade ännu ett guldkorn från San Blas - Kuna Yala. Give it up for: Jisin, the indian she-male!

Mycket trevlig. Hade mindre hår på benen än mig. Fast inte slätare. Kuna indianerna är förvånandsvärt toleranta mot homosexuella och transvestiter. Det är inte tabu för dem.

Random backpackers

Träffade två sköna snubbar i San Blas som inte var rädda för att visa lite PDA. Man luv. Istället för att ge dem en hjälpande hand slet jag fram kameran, hohoho.

Degar helg

M for till San Blas i helgen med en kollega och dennes flickvän, samt sin bästis Marco; vi kallar honom endast "copain" = manlig vän, el. pojkvän, på franska för de är så nära varandra. "Copain" för de ringer varandra och skvallrar värre än kvinnfolk! Nästan så att jag och Norma (Marcos flickvän) blir svartsjuka som de håller på ibland. Eftersom jag var där förra veckan och inte ville ta ledigt mer fick de fara själv. Mina kvarstående semesterdagar är räknade och värdefulla så jag håller hårt i dem. Lika glad för det var M då han kunde ägna sig mer åt fiske och "male bonding" XP utan mig.

Som alltid när jag är ensam hemma resulterar det i att jag nördar loss. Ds. sätter inte en fot utanför dörren utan sitter klistrad framför datorn och sträckser tv-serier (minus jolt-cola dock, heh). Lagade faktiskt (!) riktig mat, stek och potatis med sallad med grapefruktsklyftor och vinägrett samt kanderad lök, och turligt nog hade jag longlife milk hemma så jag fick mig kaffe och gröt även om mjölken var slut och jag inte ides pallra mig utanför dörren. Säsong 1 av True Blood (Alexander Skarsgård som blodsugande vikingvampyr får mig att skrocka) avverkades samt några avsnitt jag missat från Supernatural säsong 4. Kom på att det var riktigt längesen jag sett anime så jag försökte hitta nån ny bra serie att dra ner. Kollade första avsnittet av Vampire Knight och funderar på att se mer. Ska dra ner Geass också och ser om det är nåt för mig. Inte för att jag är överförtjust i serier med mobile suits (Escaflowne undantaget då, den var riktigt bra) som t.ex Gundam Wing (klassas den som shounen ou shouju? Inte mina favoriter iaf) men den verkar vara lite annorlunda än Gundam Wing t.ex. Försökte traggla mig igenom de sista avsnitten av End of Evangelion. Såg de övriga avsnitten för läänge sen, men aldrig slutet för det är så...långrandigt och märkligt. Man förstår att skrivaren hade psykiska problem så att säga.

Har fortfarande roligt med photofunia och skickar nid-foton åt vännerna. Nedan är mitt senaste bidrag som en killkompis ville att jag skulle göra åt honom så att han i sin tur skulle kunna skämta med vederbörande. Ett av de roligaste om jag får säga det. Muhahaha.

Patronymer, Pizza och sugrör i urringning.

Jag som är lite intresserad av språkvetenskap och ords ursprung sökte efter M’s tyska patronym (efternamn) på 24heures idag. Det fanns inte med i förteckningen av schweiziska efternamn. Förmodligen för att de är invandrade från Tyskland några generationer bakåt. Skulle vara spännande att veta exakt vad det betyder. Antagligen betyder det ordagrant ”person som kommer från/ har bott vid, vacker äng”. Mycket vackrare och mer originellt efternamn än mitt eget, men han tycker ändå att Johansson är finare och skulle vilja ta mitt efternamn vid giftermål...(!)

Ett quiz på facebook idag kom fram till att jag skulle varit ”gubben Gluffs gluffs” om jag var en av figurerna från ”Les madames et monsieurs”. Inte oväntat, hehe. Dagens maträtt att sakna är pizza! En riktigt god autentisk italiensk pizza. Mmm, som en calzone med ett rått ägg inuti, och tunn fin krispig botten. Gjord av andra och tredje generationens invandrade italienare såsom i Schweiz. Inte nån märklig pizza med fläskfile och bea gjord av en person härstammande från balkan. Vi svenskar sätter verkligen vad som helst på pizzan. Kommer ihåg reaktionen jag fick en gång av en centraleuropeisk vän vid åsynen av pizzamenyn på Matstället. Fast ärligt talat så skulle då inte säga nej till en kebabpizza just nu.

Mina väninnor var ut i lördags medans vi var på Isla Grande. Ministry of sound spelade på the Gallery. (Egentligen bara en dj, så då det borde hetat Minister of sound) De blev såklart fångade av många kameror där de stod och dansade. Här sticker de ut som bländade långa valkyrior bland alla metister, så de fick stå ut med att otaliga panamaner skulle ha ett foto med dem. Leah har av nån anledning ett sugrör i dekolletaget på ett foto. Min första tanke var ”aha, för att kunna ta sig en drink”, en kollegas ”aha, en glow stick” och flertalet andras ”Jaså, din kompis snortar koks! ” Woot? What’s up with that?

Semestern är över

Jaha, då var man tebax efter en veckas härlig semester i goda vänners lag.
Pau som jag inte sett sen vi båda flyttade från Schweiz för två år sen var och hälsade på en vecka. Med sig hade hon fellow flygvärdinna Leah, och tillsammans gjorde vi Panama osäkert, wohoo!
Spännande vecka med allt från slappa dagar på stranden till crocodile-slaying och extreme snorkling hos infödingarna. Nu återstår bara att se om de kommer iväg. Då de är flygvärdinnor har de standby biljetter och de ska vidare till LA. De skulle iväg i lördags redan, men då det är springbreak och alla jänkare är här så är flygen överbokade och de har fått stanna några dagar extra oplanerat. Imorse yog vi farväl, igen, och i sitt bagage har de spännande minnen och krokodiltänder. M har fått agera shuttlebus och imorse kom vi försent pga av den $%^&%# trafikstockningen i Panama. 1½ timme för att göra 2km.... #P

Dagens bildgåta

Vilket djur bor i detta näste?

La posta

http://www.lapostapanama.com/

Äntligen fredag. Ikväll blir det antingen restaurangbesök på La Posta eller nycirkusföreställning ”Le grand cirque”.
Svårt val. La Posta är min favoritrestaurang i stan. Jag är inte den enda som gillar den autentiska inredningen och den mycket prisvärda menyn för det är alltid fullbokat, även under veckan.Det är alla expats. som går dit. Inredningen är som hämtad från en gammal social club under ockupationstiden. Med vit stuckatur och inredning i kolonialstil, takfläktar istället för klim och svartvita bilder på bla. kanalarbetet på väggarna.

Samtidigt vill man gärna se Le Grand Cirque då kulturella händelser i Panama city är ungefär lika ovanligt som att det är kallare än +25Cº ute...

Vi får se vad det blir. Jag känner mig lite socialt dysfunktionell då jag två veckor i rad ätit middag framför teven i sällskap av ond bråd död, blodsutgjutelse, och vampyrer istället för med min sambo.
M har ju varit upptagen med networking så jag har varit ensam hemma med datorn om kvällarna. Inte för att det går nån nöd på mig. Såg ett avsnitt av Angel i soffan under middagen och sen True Blood på datorn. Note to self; införskaffa ett lager DVD-RW skivor så att man slipper se serier på en obekväm stol framför datorn. Jag glömde att japanska ambassaden ordnar visningar av Mononoke Hime hela veckan till ockasionen av deras japan kulturvecka här. Fast en purist som jag skulle nog inte stå ut med att se anime dubbad på spanska (hurr hemska tanke, har gjort nåt tappert försök med Evangelion men dubbning suger verkligen). Även om jag sett den engelska versionen Princess Mononoke och tycker att denna för en gångs skull är riktigt välgjord (!) Bla. Gillian Andersson gör en av rösterna.

Dagens bildgåta

Hitta djuret...

Lite att göra

Jag hade som sagt var lite att göra igår, så jag fördrev några timmar på den mycket användarvänliga sidan photofunia.com där man kan göra kollage. Jag skrattade så att jag kiknade åt några av bilderna jag drog ihop på mina vänner och mailade till dem, ha ha.

The force is with me...

Carnavales 2009

Jag glömde ju dra upp en bild på min utstyrsel från årets karnaval....

Dagens bildgåta

Vilket djur ser vi här då?

Folk stjäl som korpar

Jag hatar måndagar...
Denna vecka startade inte bra. I lördags glömde jag min Ipod på gymmet just innan stängningsdags. Därför steg jag upp 04.30 imorse för att hänga på låset när de öppnade. Ipoden var borta såklart. Troligtvis har en städtant hittat den och tagit den såklart. Hoppet om människors ärlighet har övergivit mig för länge sen. Särskilt i ett u-land som detta. Min enda chans var att den inte skulle synats under maskinen där jag stoppat den medans jag stretchade. Det blir inte bättre av att det var en juklapp från M som han inhandlat i NY. Det var dessutom en special edition från Bonos ’stoppa HIV’ kampanj, i färgen röd, och den färgen går inte att få tag på längre. Så nu grämer jag mig nå jävulskt och försöker förgäves mota herr Ågren i grind.

Om att söka efter underförstådda meningar...

Min pojkväns manager Phil har blivit en personlig vän till oss, eller mest till M då. Hursomhelst, jag fick en spontan present av honom häromdagen - ”Alkemisten” av Paulo Coelho. (Ja, jag inser det lustiga i att någon med namnet ”Phil” ger mig en bok om livsåskådning) Hur ska jag tolka det?

Det kan ju förstås vara så att han bara ville ge mig en present och att han tyckte det var en bra bok, men oftast har man en tanke bakom en present. Tycker han att jag är andefattig eller?

Jag hade fått för mig att Paulo Coelho vunnit nobelpriset i litteratur, men så är icke fallet. Detta pga av Expressens blunder i slutet av förra året då de publicerade en artikel på nätet där de gav Paulo Coelho titeln nobelpristagare av misstag. Det märks att det är en av de största latinamerikanska författarna för han dominerar lätt bokhyllorna här i Panama.

Veckans intriger på jobbet

Arbetsklimatet är lite annorlunda i ett latino land än hemma. Intrigerna i Dallas bleknar i jämförelse med de mina kollegor genererar. Sue Ewing skulle ligga i lä kan man ju lugnt säga. Alla vet allt om alla, och rykten sprider sig snabbare än en förkylning genom klimatanläggningen.

Vi har en kollega från Manchester som ska vara stationerad här tills i juni. Han jobbar på finansavdelningen. Tystlåten, blyg och artig såsom engelsmännen är. Lite nördig. Han är den typiske killen man föreställer sig sitter hemma och spelar WOW om kvällarna. Men i de lugnaste vattnen simmar....torskar. Tydligen. En av hans arbetskollegor från finansavdelningen hade fått ett nödsamtal från honom en sen kväll. Det visade sig att han var i ett ”rött kvarter” i Panama City och två kvinnor han följt hem hade just rånat honom (!) Nu vet hela kontoret att han går till prostituerade.

En kvinnlig kollega fyllde år i veckan. Hon är i ett förhållande med M’s bästa vän Marco som jobbar i mitt team. Hon fick en stor blombukett levererad till sig på sin födelsedag. Sekreteraren tog emot dem och kom för att fråga Marco om han hade något kort som följde med. Hon antog sjävklart att blommorna kom från hennes pojkvän. Men kruxet var att Marco inte hade skickat något. Han frågade direkt om han kunde få se kortet, men sekreteraren som förstått sitt misstag ville inte ge honom det. Hon drog en snabb undanflykt och försvann iväg. Allas blickar på Marco. Hade hans kvinna en hemlig beundrare? En rival. Vem kunde det vara som skickat blommorna? Det började tisslas och tasslas. Alla ville veta vem de var ifrån, men Marco teg som muren. Nu går ryktet att blommorna kom från en amerikan vid namn George som är betuttad i Marcos flickvän. De säger att han har en rival om sin kvinnas gunst. Jag frågade honom personligen igår, och då sa han att blommorna kom från kvinnorna i finansteamet, men man vet aldrig. Marco ljuger om allt personligt. T.om till M som är hans bäste vän, så man vet aldrig.

Saken är att de hade undanhållit sitt förhållande i nära ett år innan de kom ut på jobbet. (enligt vår companypolicy här får man ej ha ett förhållande med en kollega. Jag och M är ett undantag, vi får special treatment då vi är utsända från Schweiz tack och lov) Marco är en usel lögnare dessutom för han hade sagt oss att hans flickvän kom från Chorrera - en by några mil från stan, och att hon hette ”Samantha”. Han var tvungen slänga ur sig ett namn då jag frågade honom vad hon hette oförberedd.Då tog han första bästa han kom på. (Antagligen med referens till en gammal pojkdröm, ha ha XD)
Han har dessutom fått stå ut nästan ett helt år med kommentarer från de manliga kollegorna om Norma, som hon heter. Ingen visste ju att de var ett par, så på vanligt grabbmanér fick han höra kommentarer om sin flickväns bröst, rumpa etc på jobbet. Och då vara tvungen att knipa igen och hålla god min. Hon har varit till Colombia och gjort en helrenovering (sillisar, fettsugning, sprutat in fettet i rumpan, näsoperation etc.), så hon drar till sig många blickar. I Panama uppskattas inte ett vackert ansikte lika mycket som överdrivna kvinnliga attribut.

Säga vad man vill, men tråkigt blir det sällan...

Dagens bildgåta

Vilket djur finns på bilden?

Söndag i kanalen med apor och harpyor

Kors i taket - Tänk att jag steg upp 05.30 i söndags! Jag är lika förvånad som M att jag lyckades slita mig upp ur min vanliga helgkoma så tidigt på morgonen.
Vi steg upp tidigt för att åka ut till kanalen med Jean-Luc, en vän till M’s far som är på affärsresa här en vecka och som M har fått instruktioner att ta hand om. (Inte nog med det, han är dessutom barnvakt åt sin process manager, finance managern och en tredje kollega från schweiz som också är här på affärsresa under veckan. (M kommer att ha fullt upp med ”networking” de närmsta kvällarna...-_- suck)

Vi hade i alla fall en mysig dag på sjön Gatun igår. Grabbarna fiskade medan jag läste Vogue (vaddå stereotypt? haha).
Själv fiskade jag inte för jag är för blödig för att sätta på levande småfiskar på kroken. Efter att de dragit upp ett tjugotal peacock-bass tog vi en sväng förbi ap-ön i Gamboa och matade kapuchinerna med banan och mango. Tror aporna blev lite besvikna på oss. De hade nämligen slut ”frukt-bananer” i affären så vi fick köpa platano verdes istället. Jag skulle gärna sett deras snopna små ansikten när de högg tänderna i vad de trodde var en söt god banan, men som istället visade sig vara en plantain!! ...fast just därför delade jag med mig av min mango. En av kapuchin-honorna hade en liten liten baby på ryggen. Sååå fulsöt och skrynklig. Precis som ett människobarn. Den måste varit nyfödd.

Övrigt fick vi se vrålapor, krokodiler och sengångare. Jag fick säga åt M att sluta roa sig med att vissla åt den stackars sengångaren som började titta sig omkring var gång. De tror nämligen att ljudet kommer från deras dödsfiende nr 1, deras nemesis: den vithövdade harpyan! Den äter sengångare. Harpyan är Panamas nationalfågel för övrigt. (Harpyan - örnen alltså. Inte harpyan - varelsen med häng-tissar som är hälften kvinna, hälften gam.)

Vi avslutade med lunch i Veracruz, samhället nära stan med en fin strand och beachpromenad där vi åt nyfångad fisk med patacones och limonado.