Vi blir bombarderade med pandemi-mail idag. M har fått varning från Schweiz konsulat t.om. Personalavdelningschefen på jobbet meddelade igår att de ska vidta vissa åtgärder i förebyggande syfte mot svin-influensan.
De har haft överläggning med en immunolog men kom fram till att det inte var någon idé att erbjuda vaccinering till de anställda då svin-viruset är uppbyggt av 2 strängar svin-influensa, en sträng höns och en sträng mänsklig vilket gör det tveksamt om vaccinering skulle ha någon effekt.
De ska däremot sanitera alla ytor på jobbet samt placera flaskor med alcogel för händerna i badrummen, köket etc.
Personalavdelningschefen är ett apotekarbarn och hypokondriker, hon tror förmodligen att regeringen sprider ebola med dricksvattnet...stackarn måste ta det lugnt för att inte få ett nytt nervsammanbrott.
Fast klart man kommer att vidta säkerhetsåtgärder själv. Då vi ska till San Francisco om två veckor kommer vi förmodligen bära andningsmask på flygplatsen och planet samt ha en flaska alcogel redo i högsta hugg så fort man tvingats ta i dörrhandtag mm.
Var det en vanlig dag? Nej det var ingen vanlig dag för det var min födelsedag..i fredags.Vintern närmar sig i de djupa skogarna. Men den är inte här än, hah! Brukar alltid ha regn på min födelsedag, men fick inget i år. Kanske därför det blev så lyckat? Det enda som saknades (förutom familjen) var en tårta. Ska man få sig tårta här måste man göra en själv och det ides jag inte denna gång. Det dom säljer i affärerna här är sockerstinna artificiella glasyrbomber. Såna som man måste vara deppig för att äta för annars får man inte ner mer än ca två tuggor innan slisket börjar växa i munnen. Vi höll till i Radisson Décapolis lounge bar där de har trevlig stämning och bra musik (elektro). Många fler kom än jag hade väntat mig och vi firade kvällen lång. Så lång att det gick åt 5 (!) 75’or... Endast i Panama har man råd med detta!
Jag är rörd över att det blev så stor uppslutning till min fest. Kollegor, vänner, grannar med imploderade ögon och homosexuella par från Manchester – u name it, Alla var där! (Ignorerar att några nog kom för att festa och dricka gratis, och intalar mig själv att de alla var där till min ära :9 ) Så skönt att enbart fira på uteställe. Nu fattar jag varför panamanerna aldrig bjuder hem folk (utöver det faktum att de alla bor hemma tills de gift sig, skulle det så vara till 37 års ålder).
Man behöver varken diska eller städa när man inte är hemma hos sig själv! Vi började nere i loungen, fortsatte uppe i poolbaren och när Décapolis stängde for vi vidare till en annan bar och avslutade kvällen med att dansa salsa! Här är den lustigaste bilden från i fredags >
Idag fick vi rösta för femtioelfte gången huruvida de ska införa uniform på jobbet eller inte.
Jag svarade ”No, I’m not interested”. Det verkar som att en viss manager kommer insistera med att ha omröstning ända tills de flesta ger upp och svara ja så att de slutligen uppnår minsta acceptabla procent med ja-sägare för att kunna implementera idén och tvinga resten med obligatoriskt införande. Bara en 7-8 år sen hade de fortfarande strict dresscode på högkvarteret i Schweiz. Slips och skjorta för männen och pennkjol (!) för kvinnorna. Inte genusneutralt direkt. Klart det är stiligt med kjol, men gud vad jobbigt att behöva gå omkring i klackskor hela dagarna. Jag skulle inte offra min rygg för jobbets skull. Skulle de ha en dylik omröstning på kontoret i Schweiz skulle det nli bojkott direkt. Vi är mer för individualism än panamanerna. Här är alla redan uniforma. Ingen klär sig avstickande i Panama. Då blir man paria, ett ”freak”. De är dessutom redan vana vid uniform sedan barnsben i skolan.
Straffet för att inte ha slutfört körkortet tidigare är att jag måste ta om det på spanska, med en massa glin. Straffet för att ha bytt land var gång jag var nära att avsluta kursen. Efter gymnasiet jobbade man som ett psyk för att ha råd att dra iväg och resa 9 månader. (Bör tilläggas att det enda jag hade kvar var halkbanan och uppkörningen) Sen flyttade man till Schweiz där efter 2 års grundliga studier av franskan ett nytt försök gjordes. Bara för att flytta ytterligare en gg innan jag kommit till skott... Nu är det alltså dags igen. Three times the charm, right? Enda trösten är att det ska gå på 1 månad och kosta ringa $140.... Om jag står ut ds.
Första klassen var igår. Studiematerialet bestod av ett gammalt knastrigt 80-talsband uppenbarligen från staterna där läraren snabbspolade förbi de bitar med regler som inte gäller i Panama. Läraren var en sexistisk gammal sjukvårdare som lärde oss att man ska vara mest försiktig när man passerar en skola, och att barn årskurs 1, samt unga tjejer från 5-6an är de farligaste. ”5-6an är farligast för då börjar deras kroppar utvecklas och de blir medvetna om det, därfor korsar de övergångsställena riktigt sakta och åmar sig under tiden så att alla ska kunna se dem riktigt väl. Och männen tittar minsann, särskilt han”. Jag kräktes lite i min egen mun och fick hejda impulsen att lyfta min hårda minuskula plåtstol och slunga den i skallen på honom.
Hans undervisning var värre att utstå än både vogonpoesi och den som skrivs av azgoterna på Kria tillsammans!! Jag hade föredragit att lyssna på Mitt Älsklingsgurgel På Strandkanten istället för denna tortyr. När han började avled fyra personer i klassen av inre blödningar och jag överlevde endast genom att gnaga av mig mitt ena ben. Sr. Navarro blev lite besviken över mottagandet av hans undervisning men fortsatte med en episk kärkeksförklaring till skolhälsovården och hur han älskade att jobba med unga tonårsflickor. Jag väntade på att hans egen tjocktarm, i ett desperat försök att rädda liv och civilisation, skulle hoppa rakt upp genom halsen på pedofilen och strypa hans hjärna. Men detta var bara önsketänkande.
På väg till jobbet imorse passerade vi ’ghettot’ nedanför vår byggnad som vanligt. Skillnade från en vanlig dag var att det stod agenter från specialpolisstyrkan med k-pister och kevlarvästar märkta ”S.P.I” i hörnet på varje gata och spärarde av flyktvägarna från San Sebastian. Undrar hur mycket narkotika de fick tag på i denna raid? Europeiska polisstyrkor är nöjda bara de får tag på några kilon vid ett tillslag. Här gör de regelbundet stora razzior där de får tag på hundratals kilon åt gången, vilket gör upp flera ton varje år.
Igår firade europa och USA första april, här skämtar de istället den 28 december - ”el dia de los inocentes” . Mina kollegor var alltså inte beredda att bli skämtade med, och inte många hade hört talas om ”April fools day”. Vi hade bokslut så jag & M var på jobbet redan 04.00 – före de flesta i mitt team. Jag sökte på bra skämt på nätet och fann bla. På: http://www.aprilfoolzone.com/office.htm
Jag hade omåttligt roligt när jag satte dit mina kollegor med förtejpade telefonlurar och lasermuspekare. Kollegan Oliver tyckte det var märkligt att han lät som Darth Wader och kunde höra ekot av sin egen röst när han ringde. Det roligaste av allt var när jag med hjälp av snabbkommandot Ctrl + Alt + piltangent vände Marcos skrivbordskärm och ikoner upp och ned. Hade svårt att hålla mig för skratt när han kom tillbaks till sin arbetsplats och fick panik: - ”Il ya qlqn qui a fait qlql chose a mon ordi!” He he.
