Vintern närmar sig i de djupa skogarna. Men den är inte här än, hah! Brukar alltid ha regn på min födelsedag, men fick inget i år. Kanske därför det blev så lyckat? Det enda som saknades (förutom familjen) var en tårta. Ska man få sig tårta här måste man göra en själv och det ides jag inte denna gång. Det dom säljer i affärerna här är sockerstinna artificiella glasyrbomber. Såna som man måste vara deppig för att äta för annars får man inte ner mer än ca två tuggor innan slisket börjar växa i munnen.
Vi höll till i Radisson Décapolis lounge bar där de har trevlig stämning och bra musik (elektro). Många fler kom än jag hade väntat mig och vi firade kvällen lång. Så lång att det gick åt 5 (!) 75’or... Endast i Panama har man råd med detta!
Jag är rörd över att det blev så stor uppslutning till min fest. Kollegor, vänner, grannar med imploderade ögon och homosexuella par från Manchester – u name it, Alla var där! (Ignorerar att några nog kom för att festa och dricka gratis, och intalar mig själv att de alla var där till min ära :9 ) Så skönt att enbart fira på uteställe. Nu fattar jag varför panamanerna aldrig bjuder hem folk (utöver det faktum att de alla bor hemma tills de gift sig, skulle det så vara till 37 års ålder).


2 kommentarer:
Ja just det - grattis i efterskott! Hade totalt glömt bort det. :/
Tack! :)
Skicka en kommentar