Med megafoner på taket basunerar den ut:
”Hay papas, hay yuca, hay tomates”...
Jag skulle sova som en stock om så ett ånglok passerade genom rummet, men M blir väckt av den varje dag. Det hjälper ju inte heller att vi bor i byggnaden med helvetets aukustik. (Jag kommer att få hindra M den dagen han fått nog och släpper ner en brandsläckare eller liknandet ungt föremål från 7e.) M tycker de ska döden dö. Ungefär så känner jag med för de nere i ghettot som basunerar ut reggaeton halva natten, och hindrar hela kvarteret från att sova. Eller för de 10.000 lössläppta katolska hundarna som håller koncert vardagsnätter 00 - 04.00. (Enda natten i veckan de respekterar friden är söndagar.)
Ett av de mest påtagliga irritationsmomenten i en mångmiljonstad är ljudet. Det är aldrig tyst här i Panama City. Stressfaktorn i topp. Staden sover aldrig (NY är ingenting i jämförelse). Det är sirener och bilar och ljud hela tiden. Latinos är väldigt ”ljudliga” på alla sätt. Ds. de håller aldrig tyst! Ok, ok, je divague mtn, men bara för att understryka hur mycket jag som norrlänning faktiskt upskattar
lugn och ro. Därför ska det bli så skönt att få åka ut till öarna i San Blas imorgonbitti. Med lite tur kanske jag får snorkla med hajar även denna gång. Eller en enorm "mero" (a.k.a Goliath grouper). De e j-ligt läskiga bara för storlekens skull. Dem kan man kalla "fula fiskar" bokstavligen.
Bild där storlek framgår tydligt:
http://www.larrygates.com/fun/dina_goliath_grouper_550.jpg
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar