Fortsättning på historien om en olycka med ett lyckligt slut

Dagen efter på jobbet informerade jag chefen och tänkte att det bara var att försöka glömma hela historien och börja efterrarbetet. Ds. beställa nya kort, identitetshandlingar, etc. Tjuvarna hade ju mina nycklar men det fanns ingen handling i väskan som uppgav min adress (annat än den ofullständiga på mitt körkort) så jag var inte orolig att de skulle komma hem till oss.
Då ringde firmans advokat. En man uppgav att han hade mina saker! Jag hade advokatens visitkort i plånboken som han hittat och sedan ringt upp. Jag var ganska skeptisk, men ville iaf. ha tillbak min plånbok, även om den nu var tom.
Vaktmästaren har berättat att en granne blivit rånad och att förövarna sedan ringt och försökt utpressa honom med personuppgifterna och id-handlingarna som bete. Kollegorna var oroliga att ’det kanske var tjuvarna själva som ringde och vilka sedan skulle vänta på mig och försöka sig på en kidnappning’. Vilket inte är taget ur luften då för två veckor sen kidnappare hade lyckats ta sig in med bil i garaget i byggnaden mittemot oss. Där hade de väntat på en kille som de försökt kidnappa när han kom hem efter jobbet. Turligt nog hade han lyckats slita sig loss och hoppa ut ur bilen. Kidnapparna hade flytt. De hade forcerat spärren vid ingången genom att gasa på järnet och köra rakt igenom.

Anyway, det bestämdes att den störste killen på jobbet (en fd. baseballspelare) skulle eskortera mig till upphittarens kontor för att hämta ut mina saker. Det hade inte behövts visade det sig, för mannen som hittat grejerna var verkligen en god samarit. Det låter corny, men han är min räddande ängel.
Han berättade att han passerat med bil och sett när jag kämpat med tjuven. Han hade först tänkt köra över honom när han korsat gatan men insett att han skulle få problem då, så istället hade han förföljt honom. Tjuven hade fortsatt springa en bit, men blev tröttare och tröttare och hade märkt att han blev förföljd. För att komma undan hade tjuven börjat slita ut grejer ur väskan och slänga dem på marken efter sig. Mobilen, plånboken och en deodorant (ha, ha) hade han lämnat så mannen hade bara behövt hoppa ur bilen och plocka upp dem. Här är det mest otroliga; jag hade ~$180 i plånboken, och vartenda öre var kvar då mannen räckte över mina saker! Väskan hade han inte, men det viktigaste var ju ändå plånboken och mobilen. Det var ett billigt pris att förlora en väska med lite arbetskläder och ett par nycklar...
Jag tackade honom från djupet av mitt hjärta och erbjöd en belöning. Han ville inte ha något. Han sa endast

” - Jag vill bara att du ska veta att alla panamaner inte är likadana. Det finns goda människor med”.

Indeed. Och jag inser verkligen hur tur jag hade att just denne man fick tag på mina saker. En på miljonen. Få är de som ens skulle bry sig om att ge tillbaka en börs som innehåller så mycket pengar.

Sigue teniendo fe de que hay todavía buena gente en ese mundo....