Jag har extremt otur.
Jag ska alltid råka ut för dessa ”den/det värsta på x antal år” när jag ska nånstans. Senast i mitten av denna månad. Värsta stormen på 50 år. Tog ledigt en vecka för att fara till San Blas - panamas tropiska skärgård i norr, med M, Al & Mel. Och vad möts man av? Jo DESTRUCTION. Ingen slapp dag på playan med sol och bad, nej DESTRUCTION!!!
Bocas del Drago efter stormen
En efter-bild från playan Bocas del drago dit vi åkte fyllda av förväntan. Inte kunde taxi-chaffisen säga i förväg heller att det var helt förstört och att han skulle behöva släppa av oss någon kilometer ifrån stranden så att vi får gå i piskande
regn och vind eftersom det är omöjligt att ta sig fram hela vägen i jeep pga av allt omkullblåst och uppspolat bråte. Inte går det några reguljärbussar heller så vi fick söka skydd i playans enda restaurang, som turligt nog var öppen, och sitta där och huttra till taxin behagade sig komma (svarade inte när vi försökte ringa ett antal ggr) och hämta oss några timmar senare. Till höger: Ett annat gäng turister höll på att bli fast där då deras minibuss lyckades köra ner i diket. Turligt nog var de ett antal starka karlar som fixade det. Jag tog mitt foto med ett ”- Bend forward and say buuutt craack” - *klick*.
Till vänster: Jag på Starfish beach Bocas del Drago, förra året. Notera hur det ska se ut. kristallklart vatten, fin sand, och viktigast av allt ;) Sol som skiner!.
Enda bra med stormar är att efterråt spolas jättemånga snäckor upp på stranden för mig att plocka. Jag såg t.om en helt tuva svart korall (uppspolad, död såklart) som jag mitt dumma nöt lät bli att ta!! Gah. Jag var inte helt säker på vad det var, för den har nämligen ett hölje vitt kalk runtom sig från början ( detta tar man bort för att blotta det svarta korallskelettet, som man kan arbeta med), därför lämnade jag den. Sen när jag såg smyckena som de lokala hantverkarna säljer så var jag helt säker! Snyft. Så många fina örhängen och annat det hade kunnat bli...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar