Comeback nr. 2, ehrm...

Kom tebax igår efter 10 dagars semester då vi åkt runt en sväng i Panama med ett par från Schweiz som är och hälsar på oss. Jag är tebax på jobbet idag medan M är ledig denna vecka och tar hand om dem. Han är lite less då han tycker de saknar entusiasm och tacksamhet för det han gör för dem, samt att han måste köra så många mil, men men.

De for till Isla Grande imorse och lämnade mig ensam i stan med min förkylning så jag surar lite för att jag måste jobba, usch. Förra veckan var trevlig, men inget extraordinärt. (Guuud vad blasé jag blivit) Vi skulle åkt till San Blas med dem under min lediga vecka, men vi var tvugna ställa in det pga att Al inte kunde stå ut en dag utan dusch. Fast jag är säker på att huden blir mycket bättre av saltvatten, och svär vid dess helande verkan. Han har besvärligt eksem på händerna, och turligt nog sover jag tungt för jag skulle legat vaken om nätterna om jag varit tvungen lyssna på kliandet.
Det värsta fallet av psoriasis/eksem/allergi jag sett. Han skulle vara Hasslers dröm (Luleås ökände huddoktorn på Gülza som älskar att ta bort hudflikar och fettknölar), och det riktigt kliar i fingrarna att pilla när man ser alla hans variga skorpor kring de franslösa ögonen och vårtliknande tiokronors-stora upphöjda kopp-ärr på benen. Han har väldigt tunnt hår men vill inte raka det och låter de glesa stråna svaja i vinden. "Comb-over style"... Varför killar inte inser inte det är snyggare med Bruce Willis style än att klänga sig fast vid de sista ljuva håren är för mig ett mysterium.

Hans fötter är tydligen blå-svarta enligt Mike. Jag vill gärna se dem, men han gömmer dem alltid i sockor och skor medans vi andra går runt i flip-flops. Jobbigt på stranden. Kanske måste smyga upp dörren till deras rum på natten för att fånga en glimt. Hans öron ser ut att vara gjorda av vax. Han har förmodligen någon tarmsjukdom, möjligen orsakad av hans gluten-allergi (seigle), för han äter extremt mycket kyckling (och då menar jag extremt, för han beställer mer än Mike) men är väldigt smal. Jag har aldrig sett en sån liten person äta så mycket. Han är som en manlig version av mig för 10 år sen.

Oj, menade inte att beskriva åkommorna så ingående, men hade det inte varit så långa studier skulle jag pluggat till dermatolog, för jag är helt fascinerad av freakiga hud-abnormaliteter.

Tjejen, Mel, är mycket trevlig, men ytterst tystlåten. Hon pratar inte, annat än med djur förstås (som hon insisterar med att ta på hela tiden, fastän jag varnar henne upprepade ggr för rabies och inälvsparasiter). Då hon inte pratar annat än om hon blir tilltalad så blir det istället jag som måste föra konversationen framåt och det är jag inte van vid.

Vi hade en incident med en stackars frustrerad kassörska på McDonalds. Al pratar inte spanska, Mel gör det, men kassörskan uppfattade inte vad hon sa då hon talar så tyst, och Al gjorde inte saken bättre genom att försökte förklara på engelska/franska.

När vi kom tillbaks i söndags tog vi en sväng förbi Causeway där träden stod i blom.