Att överleva i kontorsdjungeln

Onsdag betyder nytt avsnitt av MNK! Sitter och lyssnar på råd från livscoachen Peter Nilsson. Hans råd till att överleva i ett öppet kontorslandskap är Candlemass på högsta volym tills nån ger dig ett eget rum. Låter frestande ;).
Ett par rejäla burgare (väl isolerade hörlurar) och att träna upp snabbheten i dina Alt + Tab fingrar när någon passerar bakom din rygg, är essentiellt säger jag.

Jag är glad att vi inte har cubicles, fast man undrar ju hur bra öppna kontorslandskap egentligen är när man läser detta:

http://www.dn.se/ekonomi/forskare-sagar-oppna-kontorslandskap-1.480904

http://www.arbetarskydd.se/nyheter/halsa/article491596.ece

http://www.arbetsmiljoupplysningen.se/AFATemplates/FocusTextPage____9886.aspx


De har kommit fram till att öppna kontorslandskap kan leda till ” Stress, tappad koncentration, bråk och hög personalomsättning” – Här har vi extremt hög personalomsättning, men det beror på chefen och om hon gillar dig eller inte. Här i sydamerika hänger ditt jobb ofta på huruvida du är en bra på ”politiker” eller ej. Ds. Om du fjäskar för chefen och låter henne ta del av ditt privatliv så ligger du bra till. Däremot om du står ut genom att säga vad du egentligen tycker om hur avdelningen sköts. Kommer med kritik och belyser ärligen div. brister etc under pesonal surveys så sitter du löst. Jag skulle inte klara mig länge om jag var anställd på samma villkor som panamanerna för jag är (för – ibland) ärlig och säger precis vad jag tycker. Jag klara inte av att lisma för nån jag ogillar dessutom.

”Förkylningar och influensa är vanligare bland anställda som jobbar i öppna kontorslandskap”
I vårt fall är ska detta tillskrivas klimatanläggningen. De drar på den som galningar inomhus i tropiska länder (dessutom har våra klimatanläggningar endast två lägen ”av” eller ”på”) och det har hänt att jag varit tvungen att gå ut och värma mig för att tina upp händerna, och jag har alltid min fleecejacka med mig.

”Ytterligare en aspekt är den personliga integriteten. Att kollegorna alltid kan se och höra vad man gör skapar en känsla av otrygghet ”– Jag skypar min bror ofta, men det spelar ingen roll för de förstår ändå inte svenska. Men man får alltid ha ett öga i nacken, för här spionerar kollegor på varandra och rapporterar samt denoncerar sina kollegor till chefen för att vinna hennes gunst. Vår teamleader noterar var kollegas ankomsttid och rapporterar dagligen till chefen. Chefen har dessutom ett program med vilket hon kan gå in på var anställds arbetsstation och helt enkelt övervaka vad man gör. Vilka program man använder och se vad man skriver i sina mail, och eventuellt om nån chattar och sedan följa samtalet. Personlig integritet värnas inte direkt om här nere. Vi har fått nya passerkort dessutom som vi har blivit beordrade att stämpla var gång vi passerar genom dörren så att hon ska kunna jämföra våra noterade arbetstider i timetrack-sheeten med vad vi egentligen jobbat. Storebror ser dig...

♫ Nåväl, jag erkänner att jag kan vara ganska mycket för effektsökeri, och brukade lyssna mycket på metal och rock förr när jag jobbade i finans-teamet – De torra. Med Nightwish, Priest och Maiden dånande i lurarna samtidigt som jag satt och trummade takten på skrivbordskanten provocerade jag nog mina über-katolska kollegor. Jag älskar att leka med paradoxer och satt där klädd i söt liten rosa dress samtidigt som jag lyssnade på metal. Men jag tycker det passar utmärkt som soundtrack på jobbet och med det i lurarna tar jag mig mycket snabbare smärtfriare genom de repititiva arbetsuppgifterna. De är som lustiga panamanerna. Liksom i schweiz finns inte mycket utrymme för personlig stil. Vi har inga punkare, inga emos, inga indiepoppare eller fashionistas. Alla klär sig likadant. Jag gör dem väldigt obekväma de gånger jag går klädd helt i svart, och lyssnar man på hårdrock så är man ett freak och de antar direkt att man dyrkar satan.