Clandestina

Då var man hemma från ännu en skön helg i San Blas - den tropiska skärgården i nordöst och tillika mitt smultronställe i Panama.

Senil som jag är lyckades jag klanta mig rejält. Jag hade tur men det hade kunnat gå illa.Jag bytte till min gamla slitna börs innan vi for hemifrån i fredags morse kl 05.00. Då vi skulle vara backpackers hela helgen ville jag inte smutsa ner min fina nya läderbörs. Tyvärr fick jag inte med mig ID kortet i bytet - mitt cedula! Vägen till San Blas går nära vägen till Darien; djungelområdet i öst som gränsar till Colombia och där Farc gerillan härjar. Detta medför stränga kontroller av passagerar och gods och polisen i landet är ökänd för att ge turister saftiga böter om de blir stoppade utan sitt pass.

Intet ont anande anländer vi till en checkpoint och ombeds gå in på polisstationen och registrera oss. Turister med sitt pass, och vi bosatta med vårt cedula. Jag börjar gräva runt i väskan och inser till min fasa att jag glömt mitt hemma! Gah, vad göra? Jag stannar i jeepen (som turligt nog har mörkade rutor) bredvid några panamaner i baksätet (de behöver inte registrera sig) och låtsas sova! Turligt nog funkade det! De tvingar inte ut mig för registrering.

Nu behöver jag bara passera 3 checkpoints till...

Vid den andra kontrollen ska vi inte gå ut ur jeepen, utan en konstapel lutar sig in och tar allas pass. Jag får svettas igen, men behåller lugnet och låtsas febrilt leta i handväskan. Denna gång klarar jag mig för att polisen inte ids vänta utan gör tecken att vi kan köra vidare. Nu måste jag bara lyckas på hemvägen med.

Efter två nätter i San Blas skulle vi så hem imorse. Redan vid frukosten börjar jag noja och tänka ut möjliga bortförklaringar såsom "nån har stulit min plånbok", "jag har ID kortet i bagaget på taket", etc.
Jag valde en strategisk plats i den nio-sitsiga jeepen - nämligen längst bak bredvid två infödingar och bakom M. När vi anlände till den första checkpointen sitter M framför mig så rak i ryggen han kan för att skymma mig. Polisen lutar sig in genom förarfönstret denna gång med och jag sitter på samma sida så han ser inte mitt ansikte. Jag låtsas vara inföding och det funkar! Tur var det för om jag skulle försökt dra min lögn om ID kortet på taket så hade han tvingat mig att ta ner väskan. Jeepen framför oss var tvugna. Nån hade förmodligen gjort den tabben.

Det spöregnar vid den andra checkpointen och därmed är poliserna inne i sin lilla stuga och inte ute på vägen och stoppar bilarna som vanligt. Marco snackar upp föraren som går med på att inte stanna för det är så "jobbigt och onödigt" så vi blåser bara förbi! Hur tur får man ha? Jag drar en lättnadens suck.
Jeepen hade fint karosseri men var riktigt skruttig på insidan så vi blev förvånade då han hade DVD spelar inmonterad. Men så sätter han på en rippad "X-men origins Wolverine"den jävla spoilern! Fan vad pissed jag blir på spoliers. Jag ska ju gå och se den på onsdag ju!! Fick göra mitt bästa för att inte råka se skärmen eller lyssna på dialogen för mycket. Turligt nog hackar skivan i mitten och han tvingas byta. Vi fick se "el Duelo" med Jet Li istället.

Anyway, hade de stoppat mig så hade jag inte bara behövt betala dyra böter, utan de hade även tagit in mig på förhör. Nu är det jag som köper en terapi-bok för att träna minnet. Och lovar mig själv att ALDRIG gå hemifrån utan mitt cedula!